Niall's point of view

- Never, you ain't going back to that big boy, Nicky vägrade alltså. Han ska träna mig, det är de ända sättet att tjäna pengar på. Dom har alltid en stor boxningsmatch där över 100 deltagare tävlar om att bli bäst. Den som vinner allt får gå hem med 10 miljoner dollar. 

- I need it, please, help me Nicky.. Han blir tyst en stund i luren och jag hör hur han andas. Jag börjar gå mot hans gym som ligger en bra bit ner i centrum.

- Why?

- I need the money, I just got fired.

Ännu en gång är han tyst i luren och jag närmar mig mer hans gym, då ser jag den bara en bit framför mig och jag lägger på. Med en smäll slår jag upp dörren och möter Nicky's förvånade ansikte innanför dörren. 

- Should we start? Jag ler stort mot honom och han vrider på sig innan han nickar mot boxningsringen.

 

Svetten rinner ner för min panna och pärlar sig över mitt ansikte. För varje slag jag slår mot Nicky är hårdare och mer självsäkert. Han skriker att jag ska ta i mer och jag lyder han. Jag slår och sparkar allt vad jag har men Nicky står som fast frusen på stället.

- Hold on, Niall.. Han sträcker på sig och jag kollar på honom med andan i halsen. Han klappar mig på axeln och räcker över en flaska med vatten till mig och jag tar några riktiga klunkar.

- It's not about how strong you are, it's about to lock the other person from getting away. Let me show you, han slår i mattan att jag ska ställa mig framför honom. Jag böjer lite på knäna och han står framför mig beredd med armarna. Innan jag vet vad som hänt har han kastat runt mig och låst min arm. Det spänner och drar i armhålan på mig och jag skriker av smärta innan jag slår i mattan att han ska sluta.

- It hurt right? Han skrattar och tar en klunk ur vatten flaskan.

Jag nickar och vrider och drar i min arm som fortfarande gör ont. Det känns som han dragit den ur led. Han nickar att det är min tur och jag ställer mig beredd att kasta han. Jag tar ett grepp runt han och gör ett gott försök att slänga han över mig men istället trillar jag baklänges, med han över mig. Jag tappar andan och börjar hosta hysteriskt. 

- Ey, budd.. Take it easy.. Han slår till mig lätt över kinden innan han reser sig upp. Jag reser mig upp och hoppar på stället. Han nickar att vi ska köra igen och jag vrider på nacken innan jag tar ett nytt grepp om honom. 

 

Jag säger hejdå till Nicky och går ut ur gymmet. Det har börjat bli mörkt och jag börjar min vandring hem. Jag har ont i hela kroppen efter min och Nicky's träning men det känns ändå som jag börjar bli bättre. När jag har kommit in kommer Suri ut springande i hallen.

- Where the fuck have you been, Niall? Seriously.. Hon är orolig och jag pussar henne på pannan och fortsätter in mot vardagsrummet. Hon små springer efter mig och kollar seriöst på mig.

- I've been with Nicky.

Hon kollar på mig med arg min och skakar på huvudet och jag förstår varför.

- Why, Niall? You ain't gonna start fight again right? Hon lägger sin hand mot min kind och jag kollar henne djupt i ögonen innan jag nickar. Hon suckar lågt och går in i vardagsrummet med en besviken min. Jag sätter mig ner vid sidan om henne i soffan och tar hennes hand i min.

- We need the money.. Baby..

Hon drar undan sin hand och kollar på mig med tårar i ögonen.

- Yeah, but I need you more.

 

Klockan är 7 på morgonen och jag är piggare än vanligt. Jag går ut för att springa en runda. Solen har inte gått upp riktigt ännu och fåglarna kvittrar som vanligt. Det är faktiskt ganska kallt ute. Jag njuter av varje andetag jag tar och mina ben är lättare än någonsin. När jag kommer tillbaka sitter pappa och väntar på trappan.

- Are you ready? 

Jag nickar till svars och vi går runt på bakgården. Där har han ordnat upp ett gym åt mig och jag står och väntar på att hans ska be mig göra något. Han nickar mot en stege som ligger lutad upp på taket.

- Climb it up and down without falling off, han ler och jag ler tillbaka. Jag tar ett grepp under stegen och börjar min armgång upp för den. När jag kommit högst upp känner jag hur armarna sviker mig och jag trillar ner. Pappa skrattar roat och jag ger honom en arg blick. Ännu en gång tar jag ett grepp om stegen och kommer upp och några ner innan jag trillar ner ännu en gång.

- Son, you need to train a lot more..

Jag gör en konstig min åt honom. Han skakar på huvudet och nickar mot ett stort däck som ligger på gräsmattan.

- Push it around the house.

Jag tar tag under däcket och slänger det runt på andra sidan. Mina armar är otorligt svaga och jag klarar inte det hela vägen runt, vilket känns som en besvikelse för mig.

 

Jag ger inte upp. Jag ska klarar detta och jag har tränat i none stop hela dagen. Det värker överallt. Jag har varit i form innan men det tog slut efter jag lämnade armén. Jag har varit soldat i 4 år och jag var i budapest för 8
månader sedan. Jag var påväg tillbaka mot vårt läger när jag såg att några av mina bästavänner från armén låg under en plåt bil i vattnet. Hade inte jag lyft undan bilen hade dom antagligen dött. Egentligen ska inte en man klarar av att lyfta en sån bil enligt polisen men jag var väl tydligen otorligt stark. Sedan dess har folk känt igen mig som en hjälte. Det känns bra, ja. Men jag förlorade ändån en av mina brödrar. Jag kunde inte rädda honom. Marcel var och kommer alltid vara min vän, det är därför jag behöver pengarna. Jag ska försörja hans fru och barn, dom förtjänar det.

Då får jag en sån örfil att jag håller på att tappa balansen. Jag kollar på pappa som står med armarna i kors framför mig.

- It's time to sleep, didn't you hear me scream? Jag skakar på huvudet och går med huvudet neråt in till mitt rum och stänger dörren hårt bakom mig. Jag lägger mig ner i sängen och är helt slut efter idag. Det tar inte många minuter innan jag somnar hårt.

 

Det har gått fyra månader sedan jag först tränade och jag känner själv vilket jävla muskel berg jag blivit. Jag är stor och bred över axlarna. Folk tappar andan när jag går förbi dom på stan. Jag har tränat dag ut och dag in i fyra månader och jag har redan tekniken i mig. 

Det är bara 2 veckor tills det är beatdown. Boxningstävligen jag ska vara med i och jag är så spänd på det att jag håller på att spricka.

Då knackar det på dörren och jag flyger upp ur min sits och öppnar den snabbt. Först känner jag inte igen vem det är men sen skakar jag på huvudet och stänger dörren i ansiktet på honom. Pappa kommer ut ur köket med undrande min.

- Niall.. Sen går jag tillbaka in i vardagsrummet. Pappa rusar och öppnar dörren åt honom och Niall alltid lika glad berättar hur snygg pappa blivit och blablabalba. Jävla idiot.

Jag har inte träffat Niall sedan jag var 8 och jag vill helt ärligt inte träffa han heller. Niall kommer in i vardagsrummet med ett leende.

- What a nice hello you gave me big brother, hans röst är mörkare och jag känner egentligen inte ett dugg igen honom.

- What ever.. Mumlar jag och Niall slår sig ner vid sidan om mig.

- Can I get a hug?

- No..

- Liam..

- I don't wanna see you! Jag skriker han i ansiktet och reser mig hastigt upp och Niall är precis bakom mig tjabbar om hur han saknat mig och att allt kommer bli bättre bara jag låter honom få prata. Men han ville inte följa med och hjälpa mamma när hon var som sjukast för han var rädd. Då förtjänar han inte min talan eller hörsel. Jag går med bestämda steg mot utgången men Niall greppar ett hårt tag om min axel.

- I wouldn't touch me if I were you.. Min röst är aggresiv och Niall bara skrattar.

- Do you think you're the only one who's training again for the beatdown? 

---