Liam's point of view

 

En kall vind blåser genom mitt långa hår när jag sitter som fastfrusen utanför min pappas dörr. Det är mörkt och gatolamporna hjälper inte ett jävla dugg. Jag fiskar upp mitt ciggpaket ur fickan och tänder en cigarett. Röken åker in och ut genom min mun och jag njuter av varje bloss jag tar. Då skymtar jag en bil längre ner på gatan och jag börjar kisa för att se efter registreringsnumret. Japp, där har vi honom. Den gamle. Jag kastar iväg ciggen och sitter med ett stolt leende på läpparna när han hoppar ur bilen. 

- Liam? Hans röst är kraslig och hes som vanligt.

- Hello, dad. 

Han går närmre mot trappan för att kunna se mig men det är hopplöst. Det är för mörkt ute. Han skakar på huvudet och ställer sig med armarna i kors.

- What are you doing here? How dare you come here?

- How I dare? Oh please dad, you were the reason I left.

Han suckar lågt och går förbi mig in i huset. Jag är absolut inte sent efter. Jag smäller igen dörren och lamporna bländrar mig. Han vänder sig om och granskar mig från topp till tå.

- You look better, han försöker sig på ett leende och jag fnyser åt honom.

- How is it going with the drinks, pa? 

- I haven't drink a beer for 100 days actually.

Jag skrattar roat och går in mot köket. Kylskåpsdörren åker upp och jag greppar en öl.

- Then what is this, you sneaky liar? Jag ler nöjt och öppnar den sakta så det hörs extra mycket.

- Don't do this to me, Liam..

Jag skakar på huvudet och smäller ner min öl burk i bordet. Jag reser mig så hastigt att stolen trillar baklängse. Han blir rädd och backar ut ur köket och jag går med hårda steg efter honom.

- Do what, exactly?

Han skakar på huvudet och jag ser att han ångrar sig genast. Ännu en gång skrattar jag triumferat. Men jag ändrar snabbt mitt ansiktsuttryck till mer seriöst.

- You left me alone with mom. So it's fair, for me. That I can do what ever the fuck I want with you, you little nasty pussy.

Jag närmar mig hans huvud och lutar min panna mot hans. Min röst är låg men fortfarande otroligt hes.

- I was 8 fucking years old and you left me. I had to take care of her, watch her die. And you weren't even there. Where were you papa?

Han sväljer sitt saliv hårt och jag hör på hans andning att han är rädd, vilket han borde vara.

- I'm sorry.. Liam..

- Is that all you have to say?! Is it? Jag vänder mig om och stormar in i vardagsrummet och slår mig ner i soffan. Tyst som en mus smyger han efter mig och slår sig ner vid sidan om mig. Han lägger sin hand på mitt knä och jag rycker till.

- Don't fucking touch me.

- Liam, I'm really sorry. I'm sorry that I wasn't there to help you.. I don't know what to say.

En tår glider ner för hans kind och jag torkar bort den hårt med min tumme och ler smått mot honom, han ler tillbaka och jag tar tag om hans axel så hårt jag kan. Han viker sig av smärta och jag fräser mot hans ansikte:

- I wonder why, pa, maybe it was because of all the beers. But one thing is for sure, you don't deserve to cry. I didn't cry when mom died in my arms, then you won't cry when you're fighting with me. Got it? Jag spottar honom i ansiktet och lutar mig nöjt tillbaka medans han rusar ut i köket för att hämta papper. Han torkar sig över ansiktet och slänger pappret på golvet.

- Then why did you come here? If all you wanna do is feel sorry for yourself, Liam?

Mitt temprament kommer snart spricka och jag tar ett djupt andetag. Jag ler stort åt honom.

- I want you to train me again.

Han tappar bokstavligen andan. 

- You what?! 

- I want, you, to train, me. Again. 

- Never.

Jag skakar på huvudet och reser mig sakta upp.

- See pa.. Jag cirkulerar honom med ett leende medans jag fortsätter prata:

- It's not what you want, it's what you should do to stay alive. If you not train me, I'll gladly kill you.

Han sluter ögonen och jag smeker han över kinden med ett fniss.

- Don't cry again pa.

- Fine, I'll train you. But there are some several rules..

 

Hennes läppar är mjuka mot mina och jag kysser henne så hårt jag kan.

- Do you know how much I love you, princess? Jag ler mot henne och hon fnissar lågt.

- Go to work, make me proud. 

Jag nickar snabbt och stormar ut genom dörren. Det blåser svagt och jag andans in varje del av naturen. Det är inte speciellt långt till mitt jobb, tar ungefär 10 minuter att gå, i rask takt.

När jag väl kommer dit är där full kaos, klockan 8 på morgonen är värst, då ska alla skriva ut saker, alla ska hämta kaffe, alla ska snacka med chefen. Väntar du tills 10 över 8 istället är där helt tomt. Jag går med snabba steg upp till mitt kontor och slår mig ner tungt. Då knackar det lätt på dörren. Chefen. 

- Hey budd, han kliver in och jag ler och nickar mot stolen framför mitt skrivbord. Han slår sig ner och ler ledsamt mot mig.

- Something wrong, sir? Han rätar på sig och kollar på mig med seriösa ögon.

- Don't get me wrong, Niall. But you're fired.

Från ett leende till besvikelse. Jag rynkar pannan och kollar ner i mitt skrivbord. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga.

- I'm sorry, Niall..

Han reser sig och går ut ur rummet. Jag sluter mina ögon och lutar mitt huvud mot bordet. Dom kommer att ta vårt hus. Vafan gör jag nu?

Då kommer jag på det. Jag slänger mig upp ur stolen, tar mina viktigaste saker och rusar ut ur byggnaden. Jag drar upp min mobil ur fickan och trycker på Nicky. Signalerna går och går innan han svarar.

- Hey my maaaaaaan! Han skriker i andra ändan och jag avbryter honom.

- Nicky, I need a trainer. Now.

---