Niall's point of view

Jag reser mig hastigt upp och Suri kollar osäkert på mig. Jag börjar gå fram och tillbaka i huset och Suri reser sig ssakta upp ur sin sits. Hon kramar mig hårt och jag kollar ner på henne. Hon suckar av att jag inte kramar henne tillbaka och hon möter min blick.

- Why are you angry? He saved me.

- He's a total fag, that's for sure. 

Hon skakar på huvudet och går besviket ut ur vardagsrummet. Jag står kvar med tv på full volym. Jag sluter mina ögon och suckar lågt när det plingar till på dörren. Jag spärrar upp ögonen och står kvar inne i vardagsrummet medans Suri öppnar. Hon fnissar högt och jag hör en manlig röst komma närmre. 

- Suri, I'm sorry to bother you but.. Han ska precis fortsätta när han ser mig i vardagsrummet. Han rynkar pannan och så gör jag. Jag pekar på honom.

- You?

Han skakar på huvudet och kollar på Suri.

- Him? Han vänder sig och kollar på mig igen och Suri bara står där med öppen mun. Jag tar några steg innan jag står tätt emot honom.

- Do not touch my wife again, got it? Jag ler och pekar på Suri som skakar på huvudet.

- It's not what you think, Niall..

Liam vänder huvudet snabbt till Suri och kollar besviket på henne. Hon möter hans blick och han börjar kolla mellan oss. Jag lägger armarna i kors och han tar hennes lilla hand i sin. Min ilska stiger snabbt inom mig.

- I thought we had something..

- But guess what faggot, you hadn't.. So get your fucking lazy ass out of my house! Jag skriker honom i örat och han släpper Suri's hand. Hon små springer efter när han börjar dra på sig skorna ute i hallen. Jag står kvar i dörröppningen till vardagsrummet och granskar dom. 

- I'm so sorry, Liam..

- Yeah, tell your husband that I'll kill him.

Han går ut genom dörren och smäller den bakom sig. Suri vänder sig om och kollar på mig och jag bara skakar på huvudet. Jag kan inte fatta att hon föll för det där. Och att hon inte berättade för mig att han flörtade med henne.

- Niall.. Hon går fram till mig och jag bara vänder på klacken och går in i vårt sovrum. Jag stänger dörren efter mig och slänger mig på sängen. 

 

- Fucking shit.. Jag sparkar på en ensam sten på gatan och börjar lulla hemåt. Att jag alltid ska falla för min brors flickvänner. Det har hänt mig tre gånger nu och jag är jävligt trött på det. Jag skulle inte ha räddat henne, jag skulle bara ha gått därifrån. Jag genar genom centrum där det fortfarande är lika dött. Så småningom kommer jag upp på gatan där pappa bor. Det är släckt överallt i huset och jag chansar på att han sover. Jag går in tyst som en mus men då tänds lampan. Pappa står med armarna i kors och kollar argt på mig.

- Where have you been?

- Out.

Jag går förbi honom men stoppas av en hand som trycks mot mitt bröst.

- Don't you dare.. Fräser jag och han puttar mig upp mot väggen.

- Stop treatning me or you can just walk out that door you came from, son.

Jag kollar förvånat på honom innan jag nickar lydnade och slår mig ner på en av stolarna i köket. Pappa börjar ta fram glas och dricka åt oss. Han slår sig ner framför mig och häller upp öl i ett glas till mig. Jag tar några klunkar medans pappa börjar prata:

- Where have you been, Liam? You haven't been home for 3 days. 

Jag ställer ner glaset på bordet och söker mig fram till pappas blåa ögon.

- I've been out and.. I saved a woman's life.

Pappa höjer ögonbrynen och jag nickar stolt. 

- Did you get along with her? Pappa ger mig ett flin och jag rycker på axlarna besviket. Pappa hostar till och jag kollar upp på honom igen innan han nickar åt mig att fortsätta.

- Actually, yes. But then I found out it was Niall's wife..

Pappa sätter drickan i halsen och börjar hosta hysteriskt. Jag små skrattar och pappa slår sig själv för bröstet. Jag börjar fibbla med mitt ciggarett packet i fickan innan jag fiskar upp en. Jag tänder den och drar några djupa bloss.

- How did it go? I mean.. With Niall?

Jag suckar och blåser ut röken åt sidan så pappa slipper få det i ansiktet innan jag tar ett nytt bloss.

- Bad, I said that I'm gonna kill him.. Which I actually regret.. Jag blåser ut röken under tiden jag pratar och pappa skakar på huvudet. Jag nickar och fimpar röken på bordet och reser mig hastigt upp. Jag nickar mot trappan och pappa viskar yes. Jag tar mitt glas och ställer det på diskbänken och rusar upp för trappan. Jag slänger mig i sängen och borrar ner huvudet i kudden innan jag somnar.

 

1 vecka kvar. 1 vecka tills jag får mina pengar. 1 vecka tills jag möter Niall i ringen. 1 liten vecka. Jag har tränat och tränat för det här och jag kan inte bli mycket större eller starkare. 

Jag knyter mina skosnören och springer ner för trappan i huset.

- Going for a run! Skriker jag innan jag springer ut i solen. Det blåser svalt och jag börjar jogga längs med gatan. Då ser jag en annan komma springande mot mig och jag kisar med ögonen för att se vem det är. Niall. Jag fortsätter som vanligt men Niall byter sida för att möta mig.

Han stannar och jag stannar framför honom. Vi står länge tysta och glor på varandra och jag börjar få spring i benen. Jag ska precis springa där ifrån när han slår sina armar runt mig och kramar mig hårt. Jag kan inget göra än att krama honom tillbaka.

---

4 till nästa? :)

Liam's point of view

Jag vänder mig sakta om med tårar i ögonen och Niall ger mig ett flin. Jag skakar på huvudet långsamt och jag känner hur jag börjar darra med underläppen.

- What..? Är allt jag får fram för tillfället och Niall nickar stolt och jag går närmre honom så jag står tätt emot honom.

- Never, you are not gonna fight, little brother.. Jag fnyser mot hans ansikte och han himlar med ögonen och vänder sig om, jag känner hur jag spricker nu. Jag tar två långa steg innan jag vänder Niall om och ger honom en rak höger över kinden så han trillar ner på golvet.

- Liam! Pappa kommer utspringande och hjälper Niall upp som blöder över kindbenet. Jag pekar med fingret mot hans tunna bröst och rynkar näsan av ilska.

- I won't stop when it's you I'm fighting, do you understand? You'll be killed by your own brother.

Pappa kollar förvånat på mig och Niall blir nog bara besviken. Han ler och nickar. Han fattar ju för fan inte.

- I don't care, if I kill you first, där gick droppen. Jag rusar fram och puttar upp honom mot väggen med min underarm hårt tryckt mot hans hals. Han kipar efter andan och jag kollar han djupt i ögonen.

- What did you say? Han sluter ögonen och jag släpper ner honom så han får luft. Pappa står som fastfrusen ute i hallen och kollar på oss och Niall smeker sig över halsen där jag tryckte. 

- I will try to kill you too, Liam.. Hans ord gör mig ledsen. Jag rynkar pannan och kollar ner i golvet. Jag menade inte att jag tänkte döda honom. Jag försöker skydda honom. Mina ögon fylls med tårar och jag kollar upp på Niall igen som möter min blick. 

- I'll do it for mom.. Jag vänder på klacken och stormar ut ur huset med en smäll. Jag hör hur Niall får ett sammanbrott där inne av att han skriker som en galning. Jag börjar promenera ner för gatan. Det är ganska kyligt ute och helt tomt. Inget spår av liv. Då och då möter jag konstiga människor som kollar på mig. Jag drar luvan över huvudet och går ner till centrum.

 

Det är beckmörkt ute förutom några få gatolampor som lyser halvt. Jag sätter mig ner på marken och drar fram en cigg. Flera gånger försöker jag få igång tändaren med det är lönlöst.

- Fuck.. Mumlar jag och kastar iväg både tändare och cigg. Jag lutar mitt huvud i mina knän när jag hör ett kvinno skrik längre ner på gatan. Jag lyssnar efter vart det kommer ifrån och reser mig hastigt upp. Jag går i mörkret och kommer bara närmre och närmre skriket. När jag kommit fram till en gränd kollar jag försiktigt in. Där står en kvinna, och två män. Hon är upptryckt mot väggen av en av dom och jag ler roat. Jag knäcker några av mina knogar innan jag går in i gränden.

- Well hello boys.. Having a nice time with this little lady? Dom vänder sig snabbt om. En av dom har en pistol i handen och han riktar den osäkert mot mig.

- Oh please, don't point that gun at me, you'll miss, hans kompis skrattar till och jag ger honom en seriös blick.

- Get away, pussy.. Killen med pistolen slickar sig om läpparna och jag drar ner luvan så dom ser mitt rakade huvud. Dom drar efter andan och börjar viska till varandra på ett annat språk, det är inte svårt att gissa vad dom snackar om, mig såklart.

- Yes, it's me. The hero. Stop whispering for god sake, it's annyoing. Give me that gun or I'll kick your small balls so you won't stand tomorrow. 

Dom börjar skratta och jag kollar undrande på dom.

- Hero? Who are you man.. Den ena killen bryter lite och jag höjer ögonbrynen. Han släpper kvinnan så hon trillar på marken och båda två börjar närma sig mig. Dom vill alltså bråka. Jag sliter av mig min tröja så min överkropp är bar och börjar hoppa på stället. Jag vrider fram och tillbaka på nacken innan jag visar för killarna att jag är beredd. 

Båda två tar ett språng och rusar fram mot mig. Jag greppar om den ena killens hand och slänger han över mig som en vante så han trillar ner med ryggen i asfalten. Den andra killen lägger jag över ryggen och backar bak i fullt fart in i väggen. Dom ligger som trasdockor på marken. 

Jag vänder mig om mot kvinnan och hon backar bak mot väggen. 

- Don't be afraid, I'll get you home.. Jag lyfter upp henne i min famn och bär henne ut ur gränden.

 

- It's here, Liam.. Hennes fniss ekar i mitt öra och jag stannar utanför hennes dörr. Jag sätter ner henne och hon ler stort mot mig.

- Thank you, once again, hon kramar om mig och jag känner hur pinsam stämningen blir.

- Erhm, I should probably go.. Jag går ur kramen och hon nickar förstående. Jag ger henne en puss på kinden innan jag försvinner ut i mörkret.

 

Dörren öppans hastigt och jag sitter kvar i soffan och väntar på att Suri ska komma in. Som jag tänkt så kommer hon med ett leende in i vardagsrummet. Alltid lika vacker.

- Where have you been? Hon slår sig ner vid sidan om mig och lutar sitt huvud mot min axel.

- Outside.

- Doing what? 

Hon väntar med att svara och jag hoppar till med axel för att hon ska skynda sig.

- Running.

Jag blir lite misstänksam när hon svarar så kort. Jag sätter mig rakt upp och kollar på henne. Hon fnissar och reser sig upp för att gå ut i köket. Jag hör hur hon sätter i gång kranen. Undra vad hon har gjort ute? Såhär sent. Man springer inte bara en runda klockan 12 på natten. Det är något som inte stämmer..

- Suri come here!

Hon kommer springande med ett glasvatten och hummar lätt när hon kommit in i rummet.

- Tell me what you were doing.

Hon stannar upp och blir stel i ansikte. Hennes kläder är skitiga, det är inte spring kläder. Skulle jag inte kunna tro rätt så skulle hon kunnat bli våldtagen.

- Well.. Hon drar ut på det och jag höjer ögonbrynen åt henne innan hon fortsätter:

- Acutally, there was this two guys who drag me to an empty alley and they were about to rape me, but then this big black shadow showed up and just.. He fought them down and he was so good. He did all those kind of weird tricks..

Jag fattar inte ett skit av vad hon säger men jag är glad att hon är okej. Jag nickar och fortsätter kolla på tv:n. Hon är också tyst en stund och då och då känner jag hur hon kollar på mig. Jag möter hennes blick och jag ser att det är något hon funderar över.

- Something more? Jag hoppar närmre henne.

- Niall..

Jag nickar och hon kollar ner på sina ben innan hon viskar lågt:

- I think it was your brother who saved my life.

Niall's point of view

- Never, you ain't going back to that big boy, Nicky vägrade alltså. Han ska träna mig, det är de ända sättet att tjäna pengar på. Dom har alltid en stor boxningsmatch där över 100 deltagare tävlar om att bli bäst. Den som vinner allt får gå hem med 10 miljoner dollar. 

- I need it, please, help me Nicky.. Han blir tyst en stund i luren och jag hör hur han andas. Jag börjar gå mot hans gym som ligger en bra bit ner i centrum.

- Why?

- I need the money, I just got fired.

Ännu en gång är han tyst i luren och jag närmar mig mer hans gym, då ser jag den bara en bit framför mig och jag lägger på. Med en smäll slår jag upp dörren och möter Nicky's förvånade ansikte innanför dörren. 

- Should we start? Jag ler stort mot honom och han vrider på sig innan han nickar mot boxningsringen.

 

Svetten rinner ner för min panna och pärlar sig över mitt ansikte. För varje slag jag slår mot Nicky är hårdare och mer självsäkert. Han skriker att jag ska ta i mer och jag lyder han. Jag slår och sparkar allt vad jag har men Nicky står som fast frusen på stället.

- Hold on, Niall.. Han sträcker på sig och jag kollar på honom med andan i halsen. Han klappar mig på axeln och räcker över en flaska med vatten till mig och jag tar några riktiga klunkar.

- It's not about how strong you are, it's about to lock the other person from getting away. Let me show you, han slår i mattan att jag ska ställa mig framför honom. Jag böjer lite på knäna och han står framför mig beredd med armarna. Innan jag vet vad som hänt har han kastat runt mig och låst min arm. Det spänner och drar i armhålan på mig och jag skriker av smärta innan jag slår i mattan att han ska sluta.

- It hurt right? Han skrattar och tar en klunk ur vatten flaskan.

Jag nickar och vrider och drar i min arm som fortfarande gör ont. Det känns som han dragit den ur led. Han nickar att det är min tur och jag ställer mig beredd att kasta han. Jag tar ett grepp runt han och gör ett gott försök att slänga han över mig men istället trillar jag baklänges, med han över mig. Jag tappar andan och börjar hosta hysteriskt. 

- Ey, budd.. Take it easy.. Han slår till mig lätt över kinden innan han reser sig upp. Jag reser mig upp och hoppar på stället. Han nickar att vi ska köra igen och jag vrider på nacken innan jag tar ett nytt grepp om honom. 

 

Jag säger hejdå till Nicky och går ut ur gymmet. Det har börjat bli mörkt och jag börjar min vandring hem. Jag har ont i hela kroppen efter min och Nicky's träning men det känns ändå som jag börjar bli bättre. När jag har kommit in kommer Suri ut springande i hallen.

- Where the fuck have you been, Niall? Seriously.. Hon är orolig och jag pussar henne på pannan och fortsätter in mot vardagsrummet. Hon små springer efter mig och kollar seriöst på mig.

- I've been with Nicky.

Hon kollar på mig med arg min och skakar på huvudet och jag förstår varför.

- Why, Niall? You ain't gonna start fight again right? Hon lägger sin hand mot min kind och jag kollar henne djupt i ögonen innan jag nickar. Hon suckar lågt och går in i vardagsrummet med en besviken min. Jag sätter mig ner vid sidan om henne i soffan och tar hennes hand i min.

- We need the money.. Baby..

Hon drar undan sin hand och kollar på mig med tårar i ögonen.

- Yeah, but I need you more.

 

Klockan är 7 på morgonen och jag är piggare än vanligt. Jag går ut för att springa en runda. Solen har inte gått upp riktigt ännu och fåglarna kvittrar som vanligt. Det är faktiskt ganska kallt ute. Jag njuter av varje andetag jag tar och mina ben är lättare än någonsin. När jag kommer tillbaka sitter pappa och väntar på trappan.

- Are you ready? 

Jag nickar till svars och vi går runt på bakgården. Där har han ordnat upp ett gym åt mig och jag står och väntar på att hans ska be mig göra något. Han nickar mot en stege som ligger lutad upp på taket.

- Climb it up and down without falling off, han ler och jag ler tillbaka. Jag tar ett grepp under stegen och börjar min armgång upp för den. När jag kommit högst upp känner jag hur armarna sviker mig och jag trillar ner. Pappa skrattar roat och jag ger honom en arg blick. Ännu en gång tar jag ett grepp om stegen och kommer upp och några ner innan jag trillar ner ännu en gång.

- Son, you need to train a lot more..

Jag gör en konstig min åt honom. Han skakar på huvudet och nickar mot ett stort däck som ligger på gräsmattan.

- Push it around the house.

Jag tar tag under däcket och slänger det runt på andra sidan. Mina armar är otorligt svaga och jag klarar inte det hela vägen runt, vilket känns som en besvikelse för mig.

 

Jag ger inte upp. Jag ska klarar detta och jag har tränat i none stop hela dagen. Det värker överallt. Jag har varit i form innan men det tog slut efter jag lämnade armén. Jag har varit soldat i 4 år och jag var i budapest för 8
månader sedan. Jag var påväg tillbaka mot vårt läger när jag såg att några av mina bästavänner från armén låg under en plåt bil i vattnet. Hade inte jag lyft undan bilen hade dom antagligen dött. Egentligen ska inte en man klarar av att lyfta en sån bil enligt polisen men jag var väl tydligen otorligt stark. Sedan dess har folk känt igen mig som en hjälte. Det känns bra, ja. Men jag förlorade ändån en av mina brödrar. Jag kunde inte rädda honom. Marcel var och kommer alltid vara min vän, det är därför jag behöver pengarna. Jag ska försörja hans fru och barn, dom förtjänar det.

Då får jag en sån örfil att jag håller på att tappa balansen. Jag kollar på pappa som står med armarna i kors framför mig.

- It's time to sleep, didn't you hear me scream? Jag skakar på huvudet och går med huvudet neråt in till mitt rum och stänger dörren hårt bakom mig. Jag lägger mig ner i sängen och är helt slut efter idag. Det tar inte många minuter innan jag somnar hårt.

 

Det har gått fyra månader sedan jag först tränade och jag känner själv vilket jävla muskel berg jag blivit. Jag är stor och bred över axlarna. Folk tappar andan när jag går förbi dom på stan. Jag har tränat dag ut och dag in i fyra månader och jag har redan tekniken i mig. 

Det är bara 2 veckor tills det är beatdown. Boxningstävligen jag ska vara med i och jag är så spänd på det att jag håller på att spricka.

Då knackar det på dörren och jag flyger upp ur min sits och öppnar den snabbt. Först känner jag inte igen vem det är men sen skakar jag på huvudet och stänger dörren i ansiktet på honom. Pappa kommer ut ur köket med undrande min.

- Niall.. Sen går jag tillbaka in i vardagsrummet. Pappa rusar och öppnar dörren åt honom och Niall alltid lika glad berättar hur snygg pappa blivit och blablabalba. Jävla idiot.

Jag har inte träffat Niall sedan jag var 8 och jag vill helt ärligt inte träffa han heller. Niall kommer in i vardagsrummet med ett leende.

- What a nice hello you gave me big brother, hans röst är mörkare och jag känner egentligen inte ett dugg igen honom.

- What ever.. Mumlar jag och Niall slår sig ner vid sidan om mig.

- Can I get a hug?

- No..

- Liam..

- I don't wanna see you! Jag skriker han i ansiktet och reser mig hastigt upp och Niall är precis bakom mig tjabbar om hur han saknat mig och att allt kommer bli bättre bara jag låter honom få prata. Men han ville inte följa med och hjälpa mamma när hon var som sjukast för han var rädd. Då förtjänar han inte min talan eller hörsel. Jag går med bestämda steg mot utgången men Niall greppar ett hårt tag om min axel.

- I wouldn't touch me if I were you.. Min röst är aggresiv och Niall bara skrattar.

- Do you think you're the only one who's training again for the beatdown? 

---

Liam's point of view

 

En kall vind blåser genom mitt långa hår när jag sitter som fastfrusen utanför min pappas dörr. Det är mörkt och gatolamporna hjälper inte ett jävla dugg. Jag fiskar upp mitt ciggpaket ur fickan och tänder en cigarett. Röken åker in och ut genom min mun och jag njuter av varje bloss jag tar. Då skymtar jag en bil längre ner på gatan och jag börjar kisa för att se efter registreringsnumret. Japp, där har vi honom. Den gamle. Jag kastar iväg ciggen och sitter med ett stolt leende på läpparna när han hoppar ur bilen. 

- Liam? Hans röst är kraslig och hes som vanligt.

- Hello, dad. 

Han går närmre mot trappan för att kunna se mig men det är hopplöst. Det är för mörkt ute. Han skakar på huvudet och ställer sig med armarna i kors.

- What are you doing here? How dare you come here?

- How I dare? Oh please dad, you were the reason I left.

Han suckar lågt och går förbi mig in i huset. Jag är absolut inte sent efter. Jag smäller igen dörren och lamporna bländrar mig. Han vänder sig om och granskar mig från topp till tå.

- You look better, han försöker sig på ett leende och jag fnyser åt honom.

- How is it going with the drinks, pa? 

- I haven't drink a beer for 100 days actually.

Jag skrattar roat och går in mot köket. Kylskåpsdörren åker upp och jag greppar en öl.

- Then what is this, you sneaky liar? Jag ler nöjt och öppnar den sakta så det hörs extra mycket.

- Don't do this to me, Liam..

Jag skakar på huvudet och smäller ner min öl burk i bordet. Jag reser mig så hastigt att stolen trillar baklängse. Han blir rädd och backar ut ur köket och jag går med hårda steg efter honom.

- Do what, exactly?

Han skakar på huvudet och jag ser att han ångrar sig genast. Ännu en gång skrattar jag triumferat. Men jag ändrar snabbt mitt ansiktsuttryck till mer seriöst.

- You left me alone with mom. So it's fair, for me. That I can do what ever the fuck I want with you, you little nasty pussy.

Jag närmar mig hans huvud och lutar min panna mot hans. Min röst är låg men fortfarande otroligt hes.

- I was 8 fucking years old and you left me. I had to take care of her, watch her die. And you weren't even there. Where were you papa?

Han sväljer sitt saliv hårt och jag hör på hans andning att han är rädd, vilket han borde vara.

- I'm sorry.. Liam..

- Is that all you have to say?! Is it? Jag vänder mig om och stormar in i vardagsrummet och slår mig ner i soffan. Tyst som en mus smyger han efter mig och slår sig ner vid sidan om mig. Han lägger sin hand på mitt knä och jag rycker till.

- Don't fucking touch me.

- Liam, I'm really sorry. I'm sorry that I wasn't there to help you.. I don't know what to say.

En tår glider ner för hans kind och jag torkar bort den hårt med min tumme och ler smått mot honom, han ler tillbaka och jag tar tag om hans axel så hårt jag kan. Han viker sig av smärta och jag fräser mot hans ansikte:

- I wonder why, pa, maybe it was because of all the beers. But one thing is for sure, you don't deserve to cry. I didn't cry when mom died in my arms, then you won't cry when you're fighting with me. Got it? Jag spottar honom i ansiktet och lutar mig nöjt tillbaka medans han rusar ut i köket för att hämta papper. Han torkar sig över ansiktet och slänger pappret på golvet.

- Then why did you come here? If all you wanna do is feel sorry for yourself, Liam?

Mitt temprament kommer snart spricka och jag tar ett djupt andetag. Jag ler stort åt honom.

- I want you to train me again.

Han tappar bokstavligen andan. 

- You what?! 

- I want, you, to train, me. Again. 

- Never.

Jag skakar på huvudet och reser mig sakta upp.

- See pa.. Jag cirkulerar honom med ett leende medans jag fortsätter prata:

- It's not what you want, it's what you should do to stay alive. If you not train me, I'll gladly kill you.

Han sluter ögonen och jag smeker han över kinden med ett fniss.

- Don't cry again pa.

- Fine, I'll train you. But there are some several rules..

 

Hennes läppar är mjuka mot mina och jag kysser henne så hårt jag kan.

- Do you know how much I love you, princess? Jag ler mot henne och hon fnissar lågt.

- Go to work, make me proud. 

Jag nickar snabbt och stormar ut genom dörren. Det blåser svagt och jag andans in varje del av naturen. Det är inte speciellt långt till mitt jobb, tar ungefär 10 minuter att gå, i rask takt.

När jag väl kommer dit är där full kaos, klockan 8 på morgonen är värst, då ska alla skriva ut saker, alla ska hämta kaffe, alla ska snacka med chefen. Väntar du tills 10 över 8 istället är där helt tomt. Jag går med snabba steg upp till mitt kontor och slår mig ner tungt. Då knackar det lätt på dörren. Chefen. 

- Hey budd, han kliver in och jag ler och nickar mot stolen framför mitt skrivbord. Han slår sig ner och ler ledsamt mot mig.

- Something wrong, sir? Han rätar på sig och kollar på mig med seriösa ögon.

- Don't get me wrong, Niall. But you're fired.

Från ett leende till besvikelse. Jag rynkar pannan och kollar ner i mitt skrivbord. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga.

- I'm sorry, Niall..

Han reser sig och går ut ur rummet. Jag sluter mina ögon och lutar mitt huvud mot bordet. Dom kommer att ta vårt hus. Vafan gör jag nu?

Då kommer jag på det. Jag slänger mig upp ur stolen, tar mina viktigaste saker och rusar ut ur byggnaden. Jag drar upp min mobil ur fickan och trycker på Nicky. Signalerna går och går innan han svarar.

- Hey my maaaaaaan! Han skriker i andra ändan och jag avbryter honom.

- Nicky, I need a trainer. Now.

---